Böjningsformer av verbet 'att dra samman'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'azniqu
أَزنِقُ
jag - nutid
zanaqtu
زَنَقتُ
jag - dåtid
'azniqa
أَزنِقَ
jag - subjunktiv
'azniq
أَزنِق
jag - jussiv
du (m)
tazniqu
تَزنِقُ
du (m) - nutid
zanaqta
زَنَقتَ
du (m) - dåtid
tazniqa
تَزنِقَ
du (m) - subjunktiv
tazniq
تَزنِق
du (m) - jussiv
du (f)
tazniqiina
تَزنِقِينَ
du (f) - nutid
zanaqti
زَنَقتِ
du (f) - dåtid
tazniqii
تَزنِقِي
du (f) - subjunktiv
tazniqii
تَزنِقِي
du (f) - jussiv
han
yazniqu
يَزنِقُ
han - nutid
zanaqa
زَنَقَ
han - dåtid
yazniqa
يَزنِقَ
han - subjunktiv
yazniq
يَزنِق
han - jussiv
hon
tazniqu
تَزنِقُ
hon - nutid
zanaqat
زَنَقَت
hon - dåtid
tazniqa
تَزنِقَ
hon - subjunktiv
tazniq
تَزنِق
hon - jussiv
vi
nazniqu
نَزنِقُ
vi - nutid
zanaqnaa
زَنَقنَا
vi - dåtid
nazniqa
نَزنِقَ
vi - subjunktiv
nazniq
نَزنِق
vi - jussiv
ni (m)
tazniquuna
تَزنِقُونَ
ni (m) - nutid
zanaqtum
زَنَقتُم
ni (m) - dåtid
tazniquu
تَزنِقُوا
ni (m) - subjunktiv
tazniquu
تَزنِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tazniqna
تَزنِقنَ
ni (f) - nutid
zanaqtunna
زَنَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tazniqna
تَزنِقنَ
ni (f) - subjunktiv
tazniqna
تَزنِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yazniquuna
يَزنِقُونَ
de (m) - nutid
zanaquu
زَنَقُوا
de (m) - dåtid
yazniquu
يَزنِقُوا
de (m) - subjunktiv
yazniquu
يَزنِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yazniqna
يَزنِقنَ
de (f) - nutid
zanaqna
زَنَقنَ
de (f) - dåtid
yazniqna
يَزنِقنَ
de (f) - subjunktiv
yazniqna
يَزنِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tazniqaani
تَزنِقَانِ
ni två - nutid
zanaqtumaa
زَنَقتُمَا
ni två - dåtid
tazniqaa
تَزنِقَا
ni två - subjunktiv
tazniqaa
تَزنِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yazniqaani
يَزنِقَانِ
de två (m) - nutid
zanaqaa
زَنَقَا
de två (m) - dåtid
yazniqaa
يَزنِقَا
de två (m) - subjunktiv
yazniqaa
يَزنِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tazniqaani
تَزنِقَانِ
de två (f) - nutid
zanaqataa
زَنَقَتَا
de två (f) - dåtid
tazniqaa
تَزنِقَا
de två (f) - subjunktiv
tazniqaa
تَزنِقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'izniq
إِزنِق
du (m) - imperativ
du (f)
'izniqii
إِزنِقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'izniqaa
إِزنِقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'izniquu
إِزنِقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'izniqna
إِزنِقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.