Böjningsformer av verbet 'att förhandla, memorera, studera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'udhaakiru
أُذَاكِرُ
jag - nutid
dhaakartu
ذَاكَرتُ
jag - dåtid
'udhaakir
أُذَاكِر
jag - subjunktiv
'udhaakir
أُذَاكِر
jag - jussiv
du (m)
tudhaakiru
تُذَاكِرُ
du (m) - nutid
dhaakarta
ذَاكَرتَ
du (m) - dåtid
tudhaakir
تُذَاكِر
du (m) - subjunktiv
tudhaakir
تُذَاكِر
du (m) - jussiv
du (f)
tudhaakiriina
تُذَاكِرِينَ
du (f) - nutid
dhaakarti
ذَاكَرتِ
du (f) - dåtid
tudhaakirii
تُذَاكِرِي
du (f) - subjunktiv
tudhaakirii
تُذَاكِرِي
du (f) - jussiv
han
yudhaakiru
يُذَاكِرُ
han - nutid
dhaakara
ذَاكَرَ
han - dåtid
yudhaakir
يُذَاكِر
han - subjunktiv
yudhaakir
يُذَاكِر
han - jussiv
hon
tudhaakiru
تُذَاكِرُ
hon - nutid
dhaakarat
ذَاكَرَت
hon - dåtid
tudhaakir
تُذَاكِر
hon - subjunktiv
tudhaakir
تُذَاكِر
hon - jussiv
vi
nudhaakiru
نُذَاكِرُ
vi - nutid
dhaakarnaa
ذَاكَرنَا
vi - dåtid
nudhaakir
نُذَاكِر
vi - subjunktiv
nudhaakir
نُذَاكِر
vi - jussiv
ni (m)
tudhaakiruuna
تُذَاكِرُونَ
ni (m) - nutid
dhaakartum
ذَاكَرتُم
ni (m) - dåtid
tudhaakiruu
تُذَاكِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tudhaakiruu
تُذَاكِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tudhaakirna
تُذَاكِرنَ
ni (f) - nutid
dhaakartunna
ذَاكَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tudhaakirna
تُذَاكِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tudhaakirna
تُذَاكِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yudhaakiruuna
يُذَاكِرُونَ
de (m) - nutid
dhaakaruu
ذَاكَرُوا
de (m) - dåtid
yudhaakiruu
يُذَاكِرُوا
de (m) - subjunktiv
yudhaakiruu
يُذَاكِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yudhaakirna
يُذَاكِرنَ
de (f) - nutid
dhaakarna
ذَاكَرنَ
de (f) - dåtid
yudhaakirna
يُذَاكِرنَ
de (f) - subjunktiv
yudhaakirna
يُذَاكِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tudhaakiraani
تُذَاكِرَانِ
ni två - nutid
dhaakartumaa
ذَاكَرتُمَا
ni två - dåtid
tudhaakiraa
تُذَاكِرَا
ni två - subjunktiv
tudhaakiraa
تُذَاكِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yudhaakiraani
يُذَاكِرَانِ
de två (m) - nutid
dhaakaraa
ذَاكَرَا
de två (m) - dåtid
yudhaakiraa
يُذَاكِرَا
de två (m) - subjunktiv
yudhaakiraa
يُذَاكِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tudhaakiraani
تُذَاكِرَانِ
de två (f) - nutid
dhaakarataa
ذَاكَرَتَا
de två (f) - dåtid
tudhaakiraa
تُذَاكِرَا
de två (f) - subjunktiv
tudhaakiraa
تُذَاكِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.