Böjningsformer av verbet 'att försvaga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDnii
أُضنِي
jag - nutid
'aDnaytu
أَضنَيتُ
jag - dåtid
'uDnii
أُضنِي
jag - subjunktiv
'uDnii
أُضنِي
jag - jussiv
du (m)
tuDnii
تُضنِي
du (m) - nutid
'aDnayta
أَضنَيتَ
du (m) - dåtid
tuDnii
تُضنِي
du (m) - subjunktiv
tuDnii
تُضنِي
du (m) - jussiv
du (f)
tuDniina
تُضنِينَ
du (f) - nutid
'aDnayti
أَضنَيتِ
du (f) - dåtid
tuDniyii
تُضنِيِي
du (f) - subjunktiv
tuDniyii
تُضنِيِي
du (f) - jussiv
han
yuDnii
يُضنِي
han - nutid
'aDnaa
أَضنَى
han - dåtid
yuDnii
يُضنِي
han - subjunktiv
yuDnii
يُضنِي
han - jussiv
hon
tuDnii
تُضنِي
hon - nutid
'aDnat
أَضنَت
hon - dåtid
tuDnii
تُضنِي
hon - subjunktiv
tuDnii
تُضنِي
hon - jussiv
vi
nuDnii
نُضنِي
vi - nutid
'aDnaynaa
أَضنَينَا
vi - dåtid
nuDnii
نُضنِي
vi - subjunktiv
nuDnii
نُضنِي
vi - jussiv
ni (m)
tuDnuuna
تُضنُونَ
ni (m) - nutid
'aDnaytum
أَضنَيتُم
ni (m) - dåtid
tuDniyuu
تُضنِيُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDniyuu
تُضنِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDniina
تُضنِينَ
ni (f) - nutid
'aDnaytunna
أَضنَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDniina
تُضنِينَ
ni (f) - subjunktiv
tuDniina
تُضنِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDnii
يُضنِي
de (m) - nutid
'aDnuu
أَضنُوا
de (m) - dåtid
yuDniyuu
يُضنِيُوا
de (m) - subjunktiv
yuDniyuu
يُضنِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDnii
يُضنِي
de (f) - nutid
'aDnayna
أَضنَينَ
de (f) - dåtid
yuDniina
يُضنِينَ
de (f) - subjunktiv
yuDniina
يُضنِينَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDniyaani
تُضنِيَانِ
ni två - nutid
'aDnaytumaa
أَضنَيتُمَا
ni två - dåtid
tuDniyaa
تُضنِيَا
ni två - subjunktiv
tuDniyaa
تُضنِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDniyaani
يُضنِيَانِ
de två (m) - nutid
'aDnayaa
أَضنَيَا
de två (m) - dåtid
yuDniyaa
يُضنِيَا
de två (m) - subjunktiv
yuDniyaa
يُضنِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDniyaani
تُضنِيَانِ
de två (f) - nutid
'aDnataa
أَضنَتَا
de två (f) - dåtid
tuDniyaa
تُضنِيَا
de två (f) - subjunktiv
tuDniyaa
تُضنِيَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.