Böjningsformer av verbet 'att förbise, glömma'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ashuu
أَسهُو
jag - nutid
sahawtu
سَهَوتُ
jag - dåtid
'ashua
أَسهَُ
jag - subjunktiv
'ashu
أَسهُ
jag - jussiv
du (m)
tashuu
تَسهُو
du (m) - nutid
sahawta
سَهَوتَ
du (m) - dåtid
tashua
تَسهَُ
du (m) - subjunktiv
tashu
تَسهُ
du (m) - jussiv
du (f)
tashiina
تَسهِينَ
du (f) - nutid
sahawti
سَهَوتِ
du (f) - dåtid
tashii
تَسهِي
du (f) - subjunktiv
tashii
تَسهِي
du (f) - jussiv
han
yashuu
يَسهُو
han - nutid
sahaa
سَهَا
han - dåtid
yashua
يَسهَُ
han - subjunktiv
yashu
يَسهُ
han - jussiv
hon
tashuu
تَسهُو
hon - nutid
sahat
سَهَت
hon - dåtid
tashua
تَسهَُ
hon - subjunktiv
tashu
تَسهُ
hon - jussiv
vi
nashuu
نَسهُو
vi - nutid
sahawnaa
سَهَونَا
vi - dåtid
nashua
نَسهَُ
vi - subjunktiv
nashu
نَسهُ
vi - jussiv
ni (m)
tashuuna
تَسهُونَ
ni (m) - nutid
sahawtum
سَهَوتُم
ni (m) - dåtid
tashuu
تَسهُوا
ni (m) - subjunktiv
tashuu
تَسهُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tashuuna
تَسهُونَ
ni (f) - nutid
sahawtunna
سَهَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tashuuna
تَسهُونَ
ni (f) - subjunktiv
tashuuna
تَسهُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yashuuna
يَسهُونَ
de (m) - nutid
sahauu
سَهَُوا
de (m) - dåtid
yashuu
يَسهُوا
de (m) - subjunktiv
yashuu
يَسهُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yashuuna
يَسهُونَ
de (f) - nutid
sahawna
سَهَونَ
de (f) - dåtid
yashuuna
يَسهُونَ
de (f) - subjunktiv
yashuuna
يَسهُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tashuwaani
تَسهُوَانِ
ni två - nutid
sahawtumaa
سَهَوتُمَا
ni två - dåtid
tashuaa
تَسهَُا
ni två - subjunktiv
tashuaa
تَسهَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yashuwaani
يَسهُوَانِ
de två (m) - nutid
sahawaa
سَهَوَا
de två (m) - dåtid
yashuaa
يَسهَُا
de två (m) - subjunktiv
yashuaa
يَسهَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tashuwaani
تَسهُوَانِ
de två (f) - nutid
sahawataa
سَهَوَتَا
de två (f) - dåtid
tashuaa
تَسهَُا
de två (f) - subjunktiv
tashuaa
تَسهَُا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'ushu
أُسهُ
du (m) - imperativ
du (f)
'ushii
أُسهِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ushuwaa
أُسهُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ushuu
أُسهُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ushuuna
أُسهُونَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.