Böjningsformer av verbet 'att polera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulammi3u
أُلَمِّعُ
jag - nutid
lamma3tu
لَمَّعتُ
jag - dåtid
'ulammi3
أُلَمِّع
jag - subjunktiv
'ulammi3
أُلَمِّع
jag - jussiv
du (m)
tulammi3u
تُلَمِّعُ
du (m) - nutid
lamma3ta
لَمَّعتَ
du (m) - dåtid
tulammi3
تُلَمِّع
du (m) - subjunktiv
tulammi3
تُلَمِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tulammi3iina
تُلَمِّعِينَ
du (f) - nutid
lamma3ti
لَمَّعتِ
du (f) - dåtid
tulammi3ii
تُلَمِّعِي
du (f) - subjunktiv
tulammi3ii
تُلَمِّعِي
du (f) - jussiv
han
yulammi3u
يُلَمِّعُ
han - nutid
lamma3a
لَمَّعَ
han - dåtid
yulammi3
يُلَمِّع
han - subjunktiv
yulammi3
يُلَمِّع
han - jussiv
hon
tulammi3u
تُلَمِّعُ
hon - nutid
lamma3at
لَمَّعَت
hon - dåtid
tulammi3
تُلَمِّع
hon - subjunktiv
tulammi3
تُلَمِّع
hon - jussiv
vi
nulammi3u
نُلَمِّعُ
vi - nutid
lamma3naa
لَمَّعنَا
vi - dåtid
nulammi3
نُلَمِّع
vi - subjunktiv
nulammi3
نُلَمِّع
vi - jussiv
ni (m)
tulammi3uuna
تُلَمِّعُونَ
ni (m) - nutid
lamma3tum
لَمَّعتُم
ni (m) - dåtid
tulammi3uu
تُلَمِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tulammi3uu
تُلَمِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulammi3na
تُلَمِّعنَ
ni (f) - nutid
lamma3tunna
لَمَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulammi3na
تُلَمِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tulammi3na
تُلَمِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulammi3uuna
يُلَمِّعُونَ
de (m) - nutid
lamma3uu
لَمَّعُوا
de (m) - dåtid
yulammi3uu
يُلَمِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yulammi3uu
يُلَمِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulammi3na
يُلَمِّعنَ
de (f) - nutid
lamma3na
لَمَّعنَ
de (f) - dåtid
yulammi3na
يُلَمِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yulammi3na
يُلَمِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulammi3aani
تُلَمِّعَانِ
ni två - nutid
lamma3tumaa
لَمَّعتُمَا
ni två - dåtid
tulammi3aa
تُلَمِّعَا
ni två - subjunktiv
tulammi3aa
تُلَمِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulammi3aani
يُلَمِّعَانِ
de två (m) - nutid
lamma3aa
لَمَّعَا
de två (m) - dåtid
yulammi3aa
يُلَمِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yulammi3aa
يُلَمِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulammi3aani
تُلَمِّعَانِ
de två (f) - nutid
lamma3ataa
لَمَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tulammi3aa
تُلَمِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tulammi3aa
تُلَمِّعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.