Böjningsformer av verbet 'att bevara, skydda'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqiyu
أَقِيُ
jag - nutid
waqaytu
وَقَيتُ
jag - dåtid
'aqiya
أَقِيَ
jag - subjunktiv
'aqii
أَقِي
jag - jussiv
du (m)
taqiyu
تَقِيُ
du (m) - nutid
waqayta
وَقَيتَ
du (m) - dåtid
taqiya
تَقِيَ
du (m) - subjunktiv
taqii
تَقِي
du (m) - jussiv
du (f)
taqiyiina
تَقِيِينَ
du (f) - nutid
waqayti
وَقَيتِ
du (f) - dåtid
taqiyii
تَقِيِي
du (f) - subjunktiv
taqiyii
تَقِيِي
du (f) - jussiv
han
yaqiyu
يَقِيُ
han - nutid
waqaya
وَقَيَ
han - dåtid
yaqiya
يَقِيَ
han - subjunktiv
yaqii
يَقِي
han - jussiv
hon
taqiyu
تَقِيُ
hon - nutid
waqayat
وَقَيَت
hon - dåtid
taqiya
تَقِيَ
hon - subjunktiv
taqii
تَقِي
hon - jussiv
vi
naqiyu
نَقِيُ
vi - nutid
waqaynaa
وَقَينَا
vi - dåtid
naqiya
نَقِيَ
vi - subjunktiv
naqii
نَقِي
vi - jussiv
ni (m)
taqiyuuna
تَقِيُونَ
ni (m) - nutid
waqaytum
وَقَيتُم
ni (m) - dåtid
taqiyuu
تَقِيُوا
ni (m) - subjunktiv
taqiyuu
تَقِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqiina
تَقِينَ
ni (f) - nutid
waqaytunna
وَقَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqiina
تَقِينَ
ni (f) - subjunktiv
taqiina
تَقِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqiyuuna
يَقِيُونَ
de (m) - nutid
waqayuu
وَقَيُوا
de (m) - dåtid
yaqiyuu
يَقِيُوا
de (m) - subjunktiv
yaqiyuu
يَقِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqiina
يَقِينَ
de (f) - nutid
waqayna
وَقَينَ
de (f) - dåtid
yaqiina
يَقِينَ
de (f) - subjunktiv
yaqiina
يَقِينَ
de (f) - jussiv
ni två
taqiyaani
تَقِيَانِ
ni två - nutid
waqaytumaa
وَقَيتُمَا
ni två - dåtid
taqiyaa
تَقِيَا
ni två - subjunktiv
taqiyaa
تَقِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqiyaani
يَقِيَانِ
de två (m) - nutid
waqayaa
وَقَيَا
de två (m) - dåtid
yaqiyaa
يَقِيَا
de två (m) - subjunktiv
yaqiyaa
يَقِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqiyaani
تَقِيَانِ
de två (f) - nutid
waqayataa
وَقَيَتَا
de två (f) - dåtid
taqiyaa
تَقِيَا
de två (f) - subjunktiv
taqiyaa
تَقِيَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
qii
قِي
du (m) - imperativ
du (f)
qiiii
قِيِي
du (f) - imperativ
du (dual)
qiiaa
قِيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
qiiuu
قِيُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
qiina
قِينَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.