Böjningsformer av verbet 'att uttrycka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3ribu
أُعرِبُ
jag - nutid
'a3rabtu
أَعرَبتُ
jag - dåtid
'u3rib
أُعرِب
jag - subjunktiv
'u3rib
أُعرِب
jag - jussiv
du (m)
tu3ribu
تُعرِبُ
du (m) - nutid
'a3rabta
أَعرَبتَ
du (m) - dåtid
tu3rib
تُعرِب
du (m) - subjunktiv
tu3rib
تُعرِب
du (m) - jussiv
du (f)
tu3ribiina
تُعرِبِينَ
du (f) - nutid
'a3rabti
أَعرَبتِ
du (f) - dåtid
tu3ribii
تُعرِبِي
du (f) - subjunktiv
tu3ribii
تُعرِبِي
du (f) - jussiv
han
yu3ribu
يُعرِبُ
han - nutid
'a3raba
أَعرَبَ
han - dåtid
yu3rib
يُعرِب
han - subjunktiv
yu3rib
يُعرِب
han - jussiv
hon
tu3ribu
تُعرِبُ
hon - nutid
'a3rabat
أَعرَبَت
hon - dåtid
tu3rib
تُعرِب
hon - subjunktiv
tu3rib
تُعرِب
hon - jussiv
vi
nu3ribu
نُعرِبُ
vi - nutid
'a3rabnaa
أَعرَبنَا
vi - dåtid
nu3rib
نُعرِب
vi - subjunktiv
nu3rib
نُعرِب
vi - jussiv
ni (m)
tu3ribuuna
تُعرِبُونَ
ni (m) - nutid
'a3rabtum
أَعرَبتُم
ni (m) - dåtid
tu3ribuu
تُعرِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3ribuu
تُعرِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3ribna
تُعرِبنَ
ni (f) - nutid
'a3rabtunna
أَعرَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3ribna
تُعرِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3ribna
تُعرِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3ribuuna
يُعرِبُونَ
de (m) - nutid
'a3rabuu
أَعرَبُوا
de (m) - dåtid
yu3ribuu
يُعرِبُوا
de (m) - subjunktiv
yu3ribuu
يُعرِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3ribna
يُعرِبنَ
de (f) - nutid
'a3rabna
أَعرَبنَ
de (f) - dåtid
yu3ribna
يُعرِبنَ
de (f) - subjunktiv
yu3ribna
يُعرِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3ribaani
تُعرِبَانِ
ni två - nutid
'a3rabtumaa
أَعرَبتُمَا
ni två - dåtid
tu3ribaa
تُعرِبَا
ni två - subjunktiv
tu3ribaa
تُعرِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3ribaani
يُعرِبَانِ
de två (m) - nutid
'a3rabaa
أَعرَبَا
de två (m) - dåtid
yu3ribaa
يُعرِبَا
de två (m) - subjunktiv
yu3ribaa
يُعرِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3ribaani
تُعرِبَانِ
de två (f) - nutid
'a3rabataa
أَعرَبَتَا
de två (f) - dåtid
tu3ribaa
تُعرِبَا
de två (f) - subjunktiv
tu3ribaa
تُعرِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.