Böjningsformer av verbet 'att bli gul, gulna, blekna'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSfarru
أَصفَرُّ
jag - nutid
'iSfarrtu
إِصفَرّتُ
jag - dåtid
'aSfarr
أَصفَرّ
jag - subjunktiv
'aSfarr
أَصفَرّ
jag - jussiv
du (m)
taSfarru
تَصفَرُّ
du (m) - nutid
'iSfarrta
إِصفَرّتَ
du (m) - dåtid
taSfarr
تَصفَرّ
du (m) - subjunktiv
taSfarr
تَصفَرّ
du (m) - jussiv
du (f)
taSfarriina
تَصفَرِّينَ
du (f) - nutid
'iSfarrti
إِصفَرّتِ
du (f) - dåtid
taSfarrii
تَصفَرِّي
du (f) - subjunktiv
taSfarrii
تَصفَرِّي
du (f) - jussiv
han
yaSfarru
يَصفَرُّ
han - nutid
'iSfarra
إِصفَرَّ
han - dåtid
yaSfarr
يَصفَرّ
han - subjunktiv
yaSfarr
يَصفَرّ
han - jussiv
hon
taSfarru
تَصفَرُّ
hon - nutid
'iSfarrat
إِصفَرَّت
hon - dåtid
taSfarr
تَصفَرّ
hon - subjunktiv
taSfarr
تَصفَرّ
hon - jussiv
vi
naSfarru
نَصفَرُّ
vi - nutid
'iSfarrnaa
إِصفَرّنَا
vi - dåtid
naSfarr
نَصفَرّ
vi - subjunktiv
naSfarr
نَصفَرّ
vi - jussiv
ni (m)
taSfarruuna
تَصفَرُّونَ
ni (m) - nutid
'iSfarrtum
إِصفَرّتُم
ni (m) - dåtid
taSfarruu
تَصفَرُّوا
ni (m) - subjunktiv
taSfarruu
تَصفَرُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSfarrna
تَصفَرّنَ
ni (f) - nutid
'iSfarrtunna
إِصفَرّتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSfarrna
تَصفَرّنَ
ni (f) - subjunktiv
taSfarrna
تَصفَرّنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSfarruuna
يَصفَرُّونَ
de (m) - nutid
'iSfarruu
إِصفَرُّوا
de (m) - dåtid
yaSfarruu
يَصفَرُّوا
de (m) - subjunktiv
yaSfarruu
يَصفَرُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSfarrna
يَصفَرّنَ
de (f) - nutid
'iSfarrna
إِصفَرّنَ
de (f) - dåtid
yaSfarrna
يَصفَرّنَ
de (f) - subjunktiv
yaSfarrna
يَصفَرّنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSfarraani
تَصفَرَّانِ
ni två - nutid
'iSfarrtumaa
إِصفَرّتُمَا
ni två - dåtid
taSfarraa
تَصفَرَّا
ni två - subjunktiv
taSfarraa
تَصفَرَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSfarraani
يَصفَرَّانِ
de två (m) - nutid
'iSfarraa
إِصفَرَّا
de två (m) - dåtid
yaSfarraa
يَصفَرَّا
de två (m) - subjunktiv
yaSfarraa
يَصفَرَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSfarraani
تَصفَرَّانِ
de två (f) - nutid
'iSfarrataa
إِصفَرَّتَا
de två (f) - dåtid
taSfarraa
تَصفَرَّا
de två (f) - subjunktiv
taSfarraa
تَصفَرَّا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.