Typer av meningar

I arabiskan finns det två typer av meningar: Verbalmeningar och nominalmeningar. Nominalmeningar finns i sin tur i olika varianter.

I den här lektionen ska vi titta på exempel på dessa typer av meningar och se vilka regler som gäller för dem. Vi börjar med verbalmeningar och går sen in på de olika sorters nominalmeningar som finns. Men först av allt ska vi lära oss det arabiska ordet för mening: jumla.

ﺟُﻤﻠَﺔ
jumla
mening

Arabiska verbalmeningar

Det arabiska ordet för verb är fi3l.

ﻓِﻌﻞ
fi3l
handling, verb

En arabisk verbalmening kallas för jumla fi3liyya.

verbalmening

Definitionen på en arabisk verbmening är en mening som börjar med verb.

Ett exempel på en arabisk verbalmening är taktubu l-bintu som betyder flickan skriver.

Flickan skriver.

Notera att verbet (taktubu) kommer först. I standardarabiska är den normala ordföljden VSB det vill säga verb, subjekt, objekt. Meningen ovan innehåller verb (taktubu) och subjekt (al-bintu). Vi kan lägga till ett objekt om vi vill, exempelvis ar-risaalata som betyder brevet.

Flickan skriver brevet.

Vi kan även ha en verbalmening som bara innehåller verb. Det går bra eftersom arabiska verb böjs efter personen som utför handlingen.

Hon skriver.

De tre meningarna ovan börjar alla med verb. De överensstämmer med definitionen på en verbalmening: en mening som börjar med verb. Arabiska verbalmeningar kan dock inledas med vissa partiklar, och ändå räknas som verbalmeningar

Flickan skriver inte.

Det arabiska ordet laa kan översättas till inte och används bland annat för att negera ord i nutid. Andra arabiska ord som kan användas för att negera verb är maa, lam och lan. Dessa ord tillhör ordklassen partiklar. När de förekommer i en mening placeras de alltid före verbet och påverkar inte huruvida meningen räknas som verbalmening eller inte.

Verbalmeningens grammatik

En arabisk verbalmening innhåller alltid verb, och verb kallas som vi vet fi3l på arabiska

ﻓِﻌﻞ
fi3l
handling, verb

En arabisk verbmening innehåller också alltid en faa3il, vilket betyder görare på arabiska men översätts till subjekt på svenska.

ﻓَﺎﻋِﻞ
faa3il
görare

I vår mening flickan skriver (taktubu l-bint) är skriver (taktubu) fi3l och flickan (l-bintu) faa3il. Notera vokalen u i slutet av (l-bintu). Subjektet (faa3il) i en verbalmening har kasus nominativ vilket brukar markeras med just vokalen u.

Flickan skriver.

I vår mening hon skriver (taktubu) är förstås skriver (taktubu) fi3l. Meningen har även ett subjekt (faa3il) även om det inte är helt uppenbart. Subjektet är hon, eftersom verbet är böjt i tredje person singular femininum.

Hon skriver.

I verbmeningar där subjektet inte är ett självständigt ord, utan utläses ur verbets böjning, säger man att subjektet är ett underförstått pronomen.

underförstått pronomen

I vår mening hon skriver (taktubu) är subjektet ett underförstått pronomen som antas vara hon. Det kan man uttrycka såhär på arabiska:

Subjektet är ett underförstått pronomen, som antas vara hon.

En del verbalmeningar har objekt, en del har inget objekt. I vår mening flickan skriver brevet är brevet (r-risaalata) objekt.

Flickan skriver brevet.

I arabiskan finns fem olika sorters objekt. Objekt har kasus ackusativ vilket brukar markeras med vokalen a i slutet. Det objekt som motvarar det vi kallar objekt på svenska, dvs föremålet för handlingen, kallas maf3uul bi-hi vilket bokstavligen betyder gjord med.

objekt

Sammanfattning – verbalmeningar

En arabisk verbalmening är en mening som börjar med verb, eller som börjar med partikel + verb. En arabisk verbalmening innehåller alltid verb (fi3l) och subjekt (faa3il).

Subjektet kan vara ett självständigt ord eller antas utifrån verbets böjning. Självständiga subjekt har kasus nominativ, vilket brukar markeras med vokalen u i slutet.

Vissa arabiska verbalmeningar innehåller objekt (maf3uul bi-hi). Objektet har kasus ackusativ, vilket brukar markeras med vokalen a i slutet.

Arabiska verbalmeningar har ordföljden VSO, dvs verb, subjekt och objekt.

På denna webbplats kan du se fler exempel på verbalmeningar. Det finns även ett lektionsavsnitt med mer information om verb och verbalmeningar.

Arabiska nominalmeningar

Det arabiska ordet för nomen är ism.

ﺍِﺳﻢ
ism
namn

Den arbiska ordklassen ism omfattar substantiv, adjektiv, egennamn och pronomen. Ordet ism betyder även namn, som i mitt namn är Fatima.

En arabisk nominalmening kallas för jumla ismiyya.

nominalmening

Definitionen på en arabisk nominalmening är en mening som börjar med nomen.

Det finns olika sorters arabiska nominalmeningar. Alla har gemensamt att de innehåller två delar. Den ena delen beskrivs och den andra delen beskriver.

Nominalmening – den beskrivna delen

Den del i en nominalmening som beskrivs kallas för mubtada'.

ﻣُﺒﺘَﺪَﺃ
mubtada'
början, subjekt

Man brukar översätta mubtada' till subjekt. En annan översättning av mubtada' är början. Det är väldigt vanligt att mubtada' kommer först i en nominalmening.

Om du klickar på ögat-symbolen under ordet mubtada' ser du att det är besläktat med andra ord som också har med början att göra.

Den beskrivna delen i en nominalmening kallas alltså mubtada' på arabiska och subjekt på svenska. Från och med nu använder jag termen subjekt för enkelhetens skull.

Subjektet (alltså mubtada') är ett nomen, och det ska vara i bestämd form. Om du har läst lektionsavsnittet om bestämd form vet du att man får bestämd form genom att placera al framför ett substantiv eller adjektiv. Det finns även andra sorters ord som anses ha bestämd form även om de inte har al framför, exempelvis pronomen och egennamn.

Här är tre exempel på ord som anses ha bestämd form på arabiska, och därför kan användas som subjekt i en nominalmening.

البِنتُ
bint
flickan
ﻫِﻲَ
hiya
hon
فَاطِمةُ
faaTimatu
Fatima

Subjektet i en nominalmening, liksom subjektet i en verbalmening, har kasus nominativ vilket brukar markeras med vokalen u på slutet. Vad gäller pronomen som hiya (hon) påverkas inte deras slutvokaler av kasusböjningar.

Nominalmening – den beskrivande delen

Den del i en nominalmening som beskriver kallas för khabar.

ﺧَﺒَﺮ
khabar
nyhet, predikat

När det gäller grammatik brukar man översätta khabar till predikat. På arabiska betyder khabar bokstavligen nyhet. Predikatet beskriver subjektet. Det ger oss alltså information om subjektet. Ofta är informationen ny för mottagaren (annnars vore det ingen mening att framföra den), och kan därmed ses som en nyhet.

Predikatet (alltså khabar) i en nominalmening kan vara ett ord, en mening eller en halvmening. Vad predikatet är för typ avgör hur nominalmeningen klassificeras.

Typer av nominalmeningar

Arabiska nominalmeningar delas in i olika typer, beroende på vad predikatet består av. Predikatet kan vara något av följande:

Nominalmeningar där predikatet är ett enda ord

I den enklaste formen av nominalmeningar är predikatet (khabar) ett enda ord.

Flickan är författare.
Flickan är skicklig.
Flickan är egyptisk.

I meningarna ovan är al-bintu (flickan) subjekt. Predikatet är kaatibatun (författare) i den första meningen, maahiratun (skicklig) i den andra meningen och miSriyyatun (egyptisk) i den tredje meningen.

Predikatet har kasus nominativ liksom subjektet. Subjektet är i bestämd form, medan predikatet är i obestämd form. Det är därför subjektet slutar på u medan predikatet slutar på un.

I de svenska översättningarna finns verbet "är" men de arabiska meningarna har inga verb. Något verb behövs inte i denna typ av nominalmening.

Vi fokuserar en stund på predikatet kaatibatun (författare) och tittar på olika subjekt.

Flickan är författare.
Fatima är författare.
Hon är författare.

Alla subjekt är i bestämd form. Ordet al-bintu (flickan) är bestämt genom att det har partikeln al framför sig. Ordet faaTimatu är bestämt genom att det är ett egennamn och hiya (hon) är bestämt genom att det är ett pronomen.

Predikatet följer subjektet i genus och numerus. I alla nominalmeningar vi hittills sett är subjektet singular femininum, dvs en flicka eller kvinna. Om vi byter ut genus eller numerus på subjektet, ser vi att även predikatet ändras.

Flickan är skicklig.
Pojken är skicklig.
Flickorna är skickliga.

Vi ska modifiera subjektet i en av nominalmeningarna ovan. Denna mening kommer vi att ha nytta av senare.

Flickan är skicklig.
Hans dotter är skicklig.

I den första meningen är subjektet al-bintu. I den andra meningen är subjektet bintu. Ordet bintu bildar en ägande-konstruktion med hu som betyder hans. Ordet är i bestämd form eftersom den första delen i en genitiv-konstruktion alltid anses vara bestämd.

Det arabiska ordet bint kan översättas till både flicka och dotter, beroende på kontext.

Nominalmeningar där predikatet är ett enda ord kallas följande på arabiska:

en nominalfras vars predikat är ett enda ord

På denna webbplats kan du se massor av nominalmeningar vers prerdikat är ett enda ord.

Nominalmeningar där predikatet är en mening

Predikatet kan även vara en mening. Och vi vet att det finns två sorters arabiska meningar: verbalmeningar och nominalmeningar.

Nominalmeningar där predikatet är en verbalmening

Vi kan gå tillbaka till vår verbalmening flickan skriver.

Flickan skriver.

Om vi ändrar ordföljden får vi istället en nominalmening vars predikat är en verbalmening.

Flickan skriver.

I meningen är al-bintu (flickan) subjekt och verbalmeningen taktubu (skriver), som bara består av ett verb, är predikat.

På svenska översätter vi meningarna till samma sak. Men de är inte riktigt samma. Verbalmeningen taktubu l-bintu har fokus är på handlingen. Nominalmeningen al-bintu taktubu har istället fokus på flickan.

Vi kan lägga till ett objekt om vi vill

Flickan skriver brevet.

I meningen är al-bintu (flickan) subjekt och verbalmeningen taktubu r-risaalata (skriver brevet) är predikat.

Vi kan titta på vad som händer om vi ändrar subjektet.

Flickan skriver.
Pojken skriver.
Flickorna skriver.

I en nominalmening vars predikat är en verbmening måste predikatet alltid hänvisa till subjektet. I meningarna ovan sker hänvisningen genom att predikatets verb böjs efter subjektet.

Hänvisningen kan också ske via predikatets objekt.

Brevet, flickan skriver det.

I meningen ovan är ar-risaalatu (brevet) subjekt och verbmeningen taktubu-haa l-bintu (flickan skrivet det) är predikat. Predikatets objekt är suffix-pronomenet haa (det) som hänvisar till subjektet.

Nominalmeningar där predikatet är en verbalmening kallas följande på arabiska:

en nominalfras vars predikat är en verbalmening

På denna webbplats kan du se fler exampel på av nominalmeningar vers predikat är en verbalmening.

Nominalmeningar där predikatet är en nominalmening

Låt oss titta igen på meningen hans dotter är skicklig, som är en nominalmening vars predikat är ett enda ord.

Hans dotter är skicklig.

Denna mening kan vi använda som predikat. Vi får då en nominalmening vars predikat är en annan nominalmening.

Ingenjörer, hans dotter är skicklig.

I meningen är al-muhandisu (ingenjören) subjekt medan nominalmeningen bintu-hu maahiratun (hans dotter är skicklig) är predikat.

Om ingenjören vars dotter är skicklig istället är en kvinna, får vi följande mening:

Ingenjörer, hennes dotter är skicklig.

I meningen är al-muhandisatu (ingenjören) subjekt medan nominalmeningen bintu-haa maahiratun (hennes dotter är skicklig) är predikat.

En viktig regel för nominalmeningar vars predikat är en annan nominalmening är att predikatet ska hänvisa till subjektet. I första meningen är den manliga ingenjören subjekt, och predikatets suffix-pronomen hu (hans) syftar tillbaka till subjektet. I andra meningen är den kvinnliga ingenjören subjekt, och predikatets suffix-pronomen haa (hennes) syftar tillbaka till subjektet.

Nominalmeningar där predikatet är en annan nominalmening kallas följande på arabiska:

en nominalfras vars predikat är en nominalfras

Denna typ av mening är inte så vanlig, men på denna webbplats finns några exampel på av nominalmeningar vars predikat är en annan nominalmening.

Nominalmeningar där predikatet är en halvmening

Inom arabisk grammatik finns begreppet shibhu jumlatin

meningslikhet

Begreppet shibhu jumlatin betyder bokstavligen meningens likhet. En shibhu jumlatin består av två ord. Den räknas inte som en riktig mening. Det är därför jag valt att kalla den halvmening. Man skulle också kunna säga semi-mening.

En halvmening (shibhu jumlatin) kan antingen vara en prepositionsfras eller en adverbfras.

Nominalmeningar där predikatet är en prepositionsfras

Inom den arabiska ordklassen Harf (partiklar) finns en underkategori som heter Harfu jarrin. Vi översätter den till prepositioner.

preposition

Medan det finns massor av svenska prepositioner finns det bara åtta stycken arabiska prepositioner. Tre av dem är:

ﻓِﻲ
fii
i
ﻋَﻠَﻰ
3alaa
på, vid, över
ﻙَ
ka
liksom, som

En arabisk prepositionsfras är helt enkelt en kombination av en preposition (Harfu jarrin) och ett nomen.

i skolan
på scenen
som ett lejon

Ovan ser du tre prepositionsfraser. Ordet som kommer efter preposition har alltid kasus genitiv, vilket brukar markeras med vokalen i på slutet.

Notera i tredje frasen (som ett lejon) att prepositionen ka sitter ihop med ordet som kommer efter.

Nu kan vi skapa nominalmeningar av dessa prepositionsfraser.

Flickan är i skolan.
Flickan är på scenen.
Flickan är som ett lejon.

I meningarna ovan är al-bitu (flickan) subjekt medan prepositionsfraserna är predikat.

Nominalmeningar där predikatet är en adverbfras

Inom den arabiska ordklassen ism (nomen) finns en underkategori som heter Zarf. Det är ord som beskriver tid eller plats.

ﻇَﺮﻑ
Zarf
adverb, kuvert, omständighet

Inom svensk grammatik räknas en del av dessa ord som adverb, och andra som prepositioner. Men på arabiska kallas de alltså Zarf. Här kommer tre exempel:

ﺃَﻣَﺎﻡَ
'amaama
framför, före, mittemot
ﻭَﺳﻂ
wasT
mellan
ﺑَﻌﺪَ
ba3da
efter

En arabisk adverbfras är helt enkelt en kombination av en Zarf (dvs ord för tid och plats) och ett nomen.

framför huset
mitt i rummet
eftermiddag

Ovan ser du tre adverbfraser. Ordet som kommer efter Zarf har alltid kasus genitiv, vilket brukar markeras med vokalen i på slutet.

Nu kan vi skapa nominalmeningar av dessa adverbfraser.

Flickan är framför huset.
Bordet är mitt i rummet.
Lektionen är på eftermiddagen.

I första meningen är al-bintu (flickan) subjekt medan adverbfrasen 'amaama l-bayti (framför huset) är predikat. I andra meningen är aT-Taawilatu (bordet) subjekt medan adverbfrasen wasta l-ghurafti (mitt i rummet) är predikat. I tredje meningen är ad-darsu (lektionen) subjekt medan adverbfrasen ba3da Z-Zuhri (efter middagstiden) är predikat.

Sammanfattning – halvmeningar

En arabisk halvmening (shibhu jumla) är en kombination av två ord. Det första ordet i en halvmening är antingen en preposition (Harfu jarr) eller ett ord för tid och plats (Zarf). Det andra ordet i en halvmening är ett nomen som har kasus genitiv.

På den här webbplatsen kan du se exempel på shibhu jumla.

Genom att kombinera ett subjekt och en halvmening (shibhu jumla) får man en nominalmening. Nominalmeningar där predikatet är en halvmening kallas följande på arabiska:

en nominalfras vars predikat är en prepositionsfras

På den här webbplatsen kan du se exempel på nominalmeningar vars predikat är en halvmening.

Sammanfattning – typer av meningar

Inom arabiska finns två sorters meningar: Verbalmeningar och nominalmeningar.

En verbalmening består av verb (fi3l) och subjekt (faa3il). Vissa verbalmeningar har objekt (maf3uul bi-hi).

En nominalmening består av subjekt (mubtada') och predikat (khabar). Man delar in nominalmeningar i olika sorter, beroende på vad predikatet är för något.

Nedan ser du några av de meningar vi har gått igenom, och vilken typ av mening de tillhör.

ﺗَﻜﺘُﺐُ
taktubu
ﺗَﻜﺘُﺐُ ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ
taktubu albintu
ﺗَﻜﺘُﺐُ ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ ﺍَﻟﺮِّﺳَﺎﻟَﺔَ
taktubu albintu arrisaalata
ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ ﻣَﺎﻫِﺮَﺓٌ
albintu maahiratun
ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ ﺗَﻜﺘُﺐُ
albintu taktubu
ﺍَﻟﻤُﻬَﻨﺪِﺱُ ﺑِﻨﺘُﻪُ ﻣَﺎﻫِﺮَﺓٌ
almuhandisu bintuhu maahiratun
ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ ﻓِﻲ ﺍَﻟﻤَﺪﺭَﺳَﺔِ
albintu fii almadrasati
ﺍَﻟﺒِﻨﺖُ ﺃَﻣَﺎﻡَ ﺍَﻟﺒَﻴﺖِ
albintu 'amaama albayti