Nominativ
Nominativ är ett av arabiskans tre kasus. Man kan säga att nominativ är subjektsformen. Subjektet (den som gör något) i en mening har kasus nominativ.
Ord som är i nominativ slutar på u i bestämd form och un i obestämd form. Som exempel kan vi ta det arabiska ordet för kanin. Utan kasusändelser uttalas det 'arnab.
Det arabiska ordet för kanin i bestämd form nominativ uttalas al-'arnabu.
Prefixet al i början av ordet skrivs اَل och visar att det är bestämd form. Vokalen u i slutet av ordet ritas som en ögla ovanför ordet sista bokstav och visar att det är kasus nominativ.
Det arabiska ordet för kanin i obestämd form nominativ uttalas 'arnabun.
Ändelsen un i slutet av ordet ritas som två öglor ovanför ordet sista bokstav och visar att det är nominativ obestämd form.
Nu när vi känner igen kasus nominativ ska vi gå igenom hur det används i arabiskan.
Nominativ är default
Alla nomen har kasus, även om kasusändelsen inte alltid uttalas. Nominativ är det kasus som är default. Ett ord har kasus nominativ om inget påverkar ordet till ackusativ eller genitiv, som är arabiskans två andra kasus.
Subjekt har nominativ
I arabiska är subjektet i nominativ. Subjekt är den som gör något i en verbmening. Den som utför det som verbet hänvisar till. I meningen Kaninen äter en morot är kaninen subjekt. Kaninen har därför kasus nominativ: al-'arnabu.
Meningen Kaninen äter en morot uttalas på arabiska ya'kulu al'arnabu jazaratan. ya'akulu = han äter, al-'arnab = kaninen, jazara = morot. Meningen har ordföljden Verb Subjekt Objekt (VSO). Det är den vanliga ordföljden i standardarabiska. Men det är inte ordföljden som gör att vi vet att kaninen är subjekt, utan kasuset. Vi vet att kaninen, al-'arnabu, är subjekt eftersom ordet slutar på u.
Vi kan kasta om ordföljden om vi vill.
Meningen ovan uttalas al'arnabu ya'kulu jazaratan. Den har samma ordföljd som på svenska: Subjekt Verb Objekt (SVO). Den ordföljden är vanlig i arabiska dialekter, har jag hört. Betydelsen är densamma. Vi vet att kaninen är subjekt eftersom den har kasus nominativ, dvs slutar på u. Den här ordföljden passar om vi vill betona kaninen snarare än ätandet.
Enligt arabisk grammatik är meningen ovan en nominalmening vars predikat är en verbalmening. På arabiska säger man jumla ismiyya, khabaru-hu jumla fi3liyya.
Nu provar vi att kasta om ordföljden igen.
Meningen ovan uttalas jazaratan ya'kulu al'arnabu. Det är också en korrekt mening, och betydelsen är fortfarande densamma. Vi vet att kaninen är subjekt eftersom den har kasus nominativ, dvs slutar på u. Här har vi ordföljden Objekt Subjekt Verb (OSV). Det är en ovanlig ordföljd, både bland världens språk och i arabiska. Jag har faktiskt inte stött på den här ordföljden i arabiskan förutom i pedagogiska sammanhang, när någon vill visa att den ordföljden är möjlig.
Fördjupning – verbmening
Subjektet i en verbmening har alltså kasus nominativ. För den grammatikintresserade kan jag berätta att på arabiska kallas subjektet i en verbmening för faa3il. Det betyder bokstavligen görare. Helt logiskt eftersom subjektet gör det som verbet syftar på.
Jag kan också passa på att berätta att verbmening heter jumla fi3liyya på arabiska. Det betyder bokstavligen verbal mening. Den arabiska definitionen på en verbmening är en mening som börjar med verb.
Nominalmeningar har nominativ
En nominalmening är en mening som börjar med nomen. För att vara mer precis: En arabisk nominalmening börjar med ett ord som tillhör den arabiska ordklassen ism. En nominalmening består av två delar och båda delarna har kasus nominativ.
Nu tycker jag att vi tittar på en nominalmening. Eftersom jag har en knubbig kanin blir det denna mening:
Meningen Kaninen är tjock uttalas al'arnabu samiinun på arabiska. al-'arnab = kaninen, samiin = tjock. Bokstavligen står det Kaninen tjock. Båda orden är i nominativ: Kaninen, al'arnabu, är i bestämd form nominativ och slutar på u och tjock, samiinun, är i obestämd form nominativ och slutar på un.
Vi tittar på en till nominalmening.
Meningen Himlen är regnig uttalas assamaa'u mumTiratun på arabiska. as-samaa' = himlen, mumTira = regnig. Bokstavligen står det Himlen regnig. Här börjar vi skönja ett mönster. Det första ordet är i bestämd form och slutar på u och det andra ordet är i obestämd form och slutar på un.
Det arabiska ordet för himmel har genus femininum. Därför är även adjektivet regnig i femininum och det står mumTiratun istället för mumTirun.
Fördjupning – nominalmening
Nominalmening heter på arabiska jumla ismiyya vilket bokstavligen betyder nominal mening.
En arabisk nominalmening består av två delar. Den första delen kallas mubtada' vilket betyder början. Det är mubatada' som börjar en nominalmening, och det måste vara ett ord som tillhör den arabiska ordklassen ism.
Den andra delen i en arabisk nominalmening kallas khabar vilket betyder nyhet. Det är khabar som ger information om mubtada' och därmed gör nominnalmeningen komplett.
mubtada' är i bestämd form medan khabar är i obestämd form. Båda delarna är i nominativ. Vill man använda svenska termer kan man kalla mubtada' för subjekt och khabar för predikativ.
Nominativ vid kaana och dess syster-verb
Som vi sett i nominalmeningarna ovan behövs det inget arabiskt ord för att vara. Däremot behövs ett verb för var och då används dåtidsformet av verbet kaana.
Vi tar vår regniga himmel som exempel och sätter kaana framför.
Vi har nu skiftat betydelsen från Himlen är regnig till Himlen var regnig. Och det har skett genom två förändringar. Först har vi lagt till verbet kaana. Sen har vi ändrat kasus på ordet för regnig, från nominativ till ackusativ.
Notera att det inte står kaana utan kaanat, eftersom det arabiska ordet för himmel har genus femininum.
Verbet kaana tillhör en grupp verb som kallas för kaana och dess systrar. I denna grupp finns bland annat det arabiska verbet laysa som betyder att inte vara.
Vi tar vår tjocka kanin och sätter laysa framför.
Nu har vi negerat vår mening genom att lägga till verbet laysa och ändrat kasus på ordet tjock, från nominativ till ackusativ.
Kaana, laysa och deras systrar är en grupp verb som kan ändra betydelsen hos en nominalmening. När något av dessa verb adderas till en nominalmening gäller följande: Den första delen behåller kasus nominativ och en andra delen får kasus ackusativ.
Fördjupning – kaana och dess systrar
Kaana och dess systrar heter på arabiska kaana wa 'akhwaatu-haa. kaana = verbet kaana, wa = och, 'akhwaat = systrar, haa = hennes. Ordet kaana anses vara i femininum, därför används pronomenet hennes.
Den första delen i en nominalmening kallas mubtada'. När man adderar kaana till en nominalmening kallas den delen istället för ismu kaana som kan översättas till kaanas ord. Om man vill använda en svensk grammatikterm kan man säga kaanas subjekt. Såväl mubtada' som ismu kaana är alltid i nominativ.
Den andra delen i en nominalmening kallas khabar. När man adderar kaana till en nominalmening kallas den delen istället för khabaru kaana som kan översättas till kaanas nyhet. Om man vill använda en svensk grammatikterm kan man säga kaanas predikativ. Medan khabar är i nominativ så är khabaru kaana i ackusativ.
Nominativ vid 'inna och dess syster-partiklar
Den arabiska partikeln 'inna betyder verkligen. Vi provar vad som händer om vi sätter 'inna framför vår tjocka kanin.
Vi kan se att partikeln 'inna jobbar tvärtom mot verbet kaana när det gäller kasus. Den första delen i nominalmeningen är i ackusativ medan den andra är i nominativ.
Partikeln 'inna betyder verkligen. Men ofta används 'inna rent stilistisk. Meningen kan alltså lika gärna översättas till Kaninen är tjock på svenska, som om inte 'inna funnits alls.
Partikeln 'inna tillhör en grupp partiklar som kallas 'inna och dess systrar. I denna grupp finns bland annat den arabiska partikeln 'anna som betyder att.
Vi provar att använda partikeln 'anna i vår nominalmening om den tjocka kaninen. Men 'anna kan inte börja en mening, så vi slänger in ett verb först.
Vi har nu fått meningen Jag vet att kaninen är tjock. 'a3rifu = jag vet, 'anna = att, al-'arnab = kaninen, samiin = tjock. Vi ser att det första ordet från vår nominalmening, kaninen, har kasus ackusativ medan det andra ordet från vår nominalmening, tjock, har kasus nominativ.
'inna, 'anna och dess systrar är en grupp partiklar som kan ändra betydelsen hos en nominalmening. När någon av dessa partiklar adderas till en nominalmening gäller följande: Den första delen får kasus ackusativ medan den andra delen behåller kasus nominativ.
Fördjupning – 'inna och dess systrar
'inna och dess systrar heter på arabiska 'inna wa 'akhwaatu-haa. 'inna = partikeln 'inna, wa = och, 'akhwaat = systrar, haa = hennes. Ordet 'inna anses vara i femininum, därför används pronomenet hennes.
Den första delen i en nominalmening kallas mubtada'. När man adderar 'inna till en nominalmening kallas den delen istället för ismu 'inna som kan översättas till 'innas ord. Om man vill använda en svensk grammatikterm kan man säga 'innas subjekt. Medan mubtada' är i nominativ så är ismu 'inna i ackusativ.
Den andra delen i en nominalmening kallas khabar. När man adderar 'inna till en nominalmening kallas den delen istället för khabaru 'inna som kan översättas till 'innas nyhet. Om man vill använda en svensk grammatikterm kan man säga 'innas predikativ. Såväl khabar som khabaru 'inna är alltid i nominativ.
Nominativ – upplyft på arabiska
Om du öppnar den svenska Wikipedia-sidan för uppslagsordet nominativ, och sen byter språk till arabiska, hittar du det arabiska ordet för nominativ: raf3.
raf3 betyder bokstavligen upphöjning eller lyftning. Man tänker sig att vokalen Damma, som uttalas u och som betecknar kasus nominativ, har ett uttal som lyfter upp. Vokalen Damma skrivs ju också som en ögla ovanför bokstaven, som om öglan är på väg att lyfta upp bokstaven.
I arabiskan används också ordet marfuu3 som fungerar som ett adjektiv. Det betyder bokstavligen upphöjd eller upplyft. Om ett ord har kasus nominativ, säger man att ordet är marfuu3.
Tecken på nominativ
Nu ska vi bli experter på att känna igen ord som har kasus nominativ. Först ska jag introducera den arabiska termen 3alaamatu raf3in som betyder tecken på nominativ eller nominativ-markör. Det är helt enkelt den vokal eller den bokstav i slutet av ordet som visar att ett ord är i nominativ.
Arabiskan har tre tecken för nominativ: Damma, waw och alif. Nu går vi igenom dem.
Damma är vanligaste tecknet på nominativ
Det allra vanligaste tecknet på nominativ har vi redan lärt oss: vokalen Damma. Ändelsen u används för bestämd form nominativ och ändelsen un används för obestämd form nominativ. Det gäller för ord i singular, ord i bruten plural och ord i regelbunden plural femininum.
Vi har redan sett exempel med ordet kanin. Nu tar vi ett annat ord. Det arabiska ordet för bro uttalas jisr utan kasusändelser.
Eftersom bro är singular så är vokalen Damma tecken för nominativ. Ordet slutar på u i bestämd form och un i obestämd form.
Det arabiska ordet för broar (dvs plural av bro) uttalas jusuur utan kasusändelser. Det är bruten plural.
Eftersom det är bruten plural så är vokalen Damma tecken för nominativ. Ordet slutar på u i bestämd form och un i obestämd form.
Regelbunden plural femininum
Ord i regelbunden plural femininum slutar på aat. Exempelvis flera fotografer som är kvinnor blir muSawwiraat på arabiska.
Även för regelbunden plural femininum så är vokalen Damma tecken för nominativ. Ordet slutar på u i bestämd form och un i obestämd form.
Waw är tecken för nominativ av många män
Ord i regelbunden plural maskulinum slutar på uuna i nominativ. Regelbunden plural maskulinum används för grupper av människor där minst en är man. Exemelvis flera fotografer som är män blir muSawwiruuna i nominativ.
Ord i regelbunden plural maskulinum slutar alltså på uuna i nominativ Det är den arabiska bokstaven waw som visar att det är nominativ. Bokstaven uttalas som ett långt u när den kommer efter vokalen Damma.
Alif är tecken för nominativ i dual
När det är två av något kan man använda dual. Maskulinum dual slutar på aani i nominativ. Exempelvis två fotografer som är män.
Femininum dual slutar på ataani i nominativ. Exempelvis två fotografer som är kvinnor.
Ord i maskulinum dual slutar alltså på aani i nominativ och ord i femininum dual slutar på ataani i nominativ. Det är den arabiska bokstaven alif som visar att det är nominativ. Bokstaven uttalas som ett långt a när den kommer efter vokalen fatHa.
Sammanfattning
Nominativ är default kasus, om inget påverkar ett ord så är det i nominativ. Nominativ används även om ordet fyller någon av följande funktioner i en mening: .
- Subjekt i en verbmening (faa3il).
- Subjekt i en nominalmening (mubtada') eller predikativ i en nominalmening (khabar).
- Kaanas subjekt (ismu kaana) eller subjektet till någon av kaanas syster-verb.
- Innas predikativ (khabaru 'inna) eller predikativet till någon av innas syster-partiklar.
Följande ändelser visar att ett ord har kasus nominativ:
- u för bestämd form och un för obestämd form används för ord i singular och bruten plural.
- aatu för bestämd form och aatun för obestämd form används för regelbunden plural femininum.
- uuna används för regelbunden plural maskulinum.
- aani används för maskulinum dual och ataani används för femininum dual.