Kasus

Det finns tre arabiska kasus. Tack vare dessa har arabiskan en fri ordföljd. Kasusändelserna visar vilken funktion ett ord har i en mening så vi behöver inte förlita oss på vilken position ordet har i meningen.

Kasus ger fri ordföljd

Mitt modersmål är svenska. De som lär sig svenska som vuxna får kämpa med ordföljden, som är väldigt komplicerad. Svenska ord (med undantag av pronomen) har inga kasusändelser. Ordföljden är det enda sättet att veta vad ett ord har för funktion i en mening.

Ordföljden i arabiskan är fri och okomplicerad. Jag väljer själv vilket ord som ska komma först i meningen. Ordets funktion beror inte vilken position i meningen det har utan på vilket kasus det har.

Tre sorters kasus

De enda svenska ord som har kasus är pronomen. Jag skriver jag när jag är subjekt och mig när jag är objekt. För att markera ägande skriver jag min. Man kan säga att svenska pronomen har tre kasus: subjektsform, objektsform och ägandeform.

Arabiska substantiv, adjektiv och egennamn har kasus. Orden har en subjektsform (nominativ), en objektsform (ackusativ) och en ägandeform (genitiv). Kasus visas oftast med ordets sista vokal, som kan vara u (subjektsform dvs nominativ), a (objektsform dvs ackusativ) eller i (ägande-form dvs genitiv).

Arabiskan har tre kasus. Jag tycker att det är ett lagom antal. Men antalet kasus varierar mellan olika språk. Svenskan har inga kasus, förutom svenska pronomen som har tre kasus. Finskan har 15 kasus.

Arabiskans tre kasus

Arabiskan har som sagt tre stycken kasus: Nominativ, ackusativ och genitiv. Du vet vilket kasus ett ord har genom att titta på ordets ändelse.

• Nominativ
  Subjektsform. Default kasus.
  Slutar ofta på u eller un.
• Ackusativ
  Objektsform.
  Slutar ofta på a eller an.
• Genitiv
  Ägandeform. Efter preposition.
  Slutar ofta på i eller in.

De arabiska ord som har kasus är som sagt substantiv, adjektiv och egennamn. De tillhör den arabiska ordklassen ism. Dessa ord har alltid kasus. Men i dagligt tal utelämnas kasusändelserna ofta. Kasuset finns där även om det inte märks.

Vad gäller arabiska pronomen så har de inte kasusändelser. Pronomen i subjektsform (jag) är egna ord medan pronomen i objektsform (mig) och ägandeform (min) är suffix.

Nominativ

Nominativ är default kasus. Om det inte finns något som påverkar ordet till kasus ackusativ eller genitiv, då har ordet kasus nominativ.

Man kan säga att nominativ är subjektsformen. Subjektet i en mening är den som utför handlingen, alltså den som gör det som verbet hänvisar till. Om du har en mening med verb, då har subjektet kasus nominativ. Meningar som innehållet verbet är på svenska, är ofta nominalmeningar på arabiska. De viktiga orden i sådana meningar har också kasus nominativ.

Nominativ kännetecknas av vokalen u. Ord i obestämd form nominativ slutar ofta på un vilket skrivs som två öglor ovanför ordets sista bokstav:

Ord i bestämd form nominativ slutar ofta på u vilket skrivs som en ögla ovanför ordets sista bokstav:

Exempelvis det arabiska ordet för studenten i kasus nominativ uttalas aT-Taalibu. Det är u:et i slutet som visar att ordet har kasus nominativ.

Lär dig mer om kasus nominativ

Ackusativ

Kasus ackusativ har många användningsområdet. Men det viktigaste är att ackusativ är objektsform. Objektet i en mening har kasus ackusativ. Objektet är exempelvis den som påverkas av handlingen, alltså den som utsätts för det som verbet hänvisar till.

Ackusativ kännetecknas av vokalen a. Ord i obestämd form ackusativ slutar ofta på an vilket skrivs som två streck ovanför ordets sista bokstav:

Ord i bestämd form ackusativ slutar ofta på a vilket skrivs som ett streck ovanför ordets sista bokstav:

Exempelvis det arabiska ordet för läxan i kasus ackusativ uttalas ad-darsa. Det är a:et i slutet som visar att ordet har kasus ackusativ.

Lär dig mer om kasus ackusativ

Genitiv

Genitiv är ägandeformen. I arabiska ägande-konstruktioner har det sista ordet kasus genitiv. Genitiv används också efter prepositioner.

Genitiv kännetecknas av vokalen i. Ord i obestämd form genitiv slutar ofta på in vilket skrivs som två streck nedanför ordets sista bokstav:

Ord i bestämd form genitiv slutar ofta på i vilket skrivs som ett streck nedanför ordets sista bokstav:

Exempelvis det arabiska ordet för pennan i kasus genitiv uttalas al-qalami. Det är i:et i slutet som visar att ordet har kasus genitiv.

Lär dig mer om kasus genitiv

Kasus i en mening

Vi kan titta på en arabisk mening för att se hur kasus brukar användas.

Meningen Studenten skriver läxan med pennan uttalas på arabiska yaktubu aTTaalibu addarsa bilqalami.
Meningens första ord, yaktubu, betyder han skriver. Det är ett verb och har inget kasus.
Det andra ordet, aT-Taalibu, betyder studenten. Ordet slutar på u och är i nominativ eftersom studenten är subjekt i meningen.
Det tredje ordet, ad-darsa, betyder läxan. Ordet slutar på a och är i ackusativ eftersom läxan är objekt i meningen.
Ord fyra, bi, betyder med. Det är en partikel (närmare bestämt en preposition) och har inget kasus.
Det femte ordet, al-qalami, betyder pennan. Ordet slutar på i och är i genitiv eftersom det kommer efter en preposition.

Om du vill ha mer information om varje ord i meningen, klicka på ögat-symbolen under meningen.

Om du gillar att få grammatiken förklarad i en mening vill jag tipsa om att alla meningar på den här webbplatsen har en sida där meningen är förklarad i detalj. Det är bara att klicka på ögat-symbolen i närheten av meningen.

Vanliga tecken på kasus

De vanliga kännetecknen på kasus är som sagt vokalerna u, a och i. Vokalen u markerar nominativ (subjektsform), vokalen a markerar ackusativ (objektsform) och vokalen i markerar genitiv (ägandeform). Det gäller för ord i singular och bruten plural. Som exempel kan vi ta de arabiska orden för gepard, geparder, mamma och pappa.

Gepard

Det arabiska ordet för gepard uttalas fahd utan kasusändelser.

Gepard är ett ord i singular. Därför används de vanliga kasusändelserna. I tabellerna nedan ser du ordet i alla tre kasus. Först visas obestämd form (en gepard) och sedan bestämd form (geparden).

Geparder

Plural av gepard, dvs geparder, uttalas fuhuud på arabiska..

Geparder har bruten plural på arabiska och därför används de vanliga kasusändelserna. Du ser dem i tabellerna nedan.

Pappa och mamma

För att nöta in de vanliga kasusändelserna tittar vi på två ord till. Vi börjar med det arabiska ordet för pappa som uttalas waalid.

Eftersom pappa är singular ska vi använda de vanliga kasusändelserna.

Det arabiska ordet för mamma uttalas waalida. Det är alltså samma ord som pappa fast med a på slutet. Bokstaven på slutet kallas ta marbuta. Ord som slutar på den är alltid i femininum.

Eftersom mamma är singular ska vi använda de vanliga kasusändelserna. Notera att bokstaven ta marbuta uttalas som at före kasusändelserna.

Andra tecken på kasus

Nu har vi lärt oss de vanligaste kännetecknen för kasus. Vokalen u för nominativ (subjektsform), vokalen a för ackusativ (objektsform) och vokalen i för genitiv (ägandeform). Dessa vokaler används för singular och bruten plural. Exempelvis mamma, pappa, gepard och geparder som vi nyss gått igenom.

Det finns också andra kännetecken för kasus. De används för regelbunden plural och för dual. Gemensamt för dessa är att de är ändelser som läggs till i slutet på ordet, och att ackusativ och genitiv har samma ändelser.

Regelbunden plural

Arabiska har två sorters regelbunden plural. Den ena är regelbunden plural maskulinum som används när man pratar om flera personer där minst en är en man. Den andra är regelbunden plural femininum som är en användbar pluralform. Den används dels när man pratar om flera personer som alla är kvinnor. Den är också pluraländelse för många andra som inte betecknar människor.

Regelbunden plural femininum

Regelbunden plural femininum känner du igen genom att den slutar på aat. Som exempel kan vi ta vårat ord för mamma. I singular är det som vi vet waalida och i plural är det waalidaat.

Regelbunden plural femininum har de vanliga kasusändelserna i nominativ och genitiv. I ackusativ däremot är ändelserna samma som i genitiv.

Regelbunden plural maskulinum

Regelbunden plural maskulin känner du igen genom att den slutar på uuna i nominativ. Exempelvis pappa är waalid i singular och waaliduuna i plural.

Regelbunden plural maskulin har som sagt ändelsen uuna i nominativ. I ackusativ och genitiv är ändelsen iina.

Dual

Arabiskan har inte bara singular och plural utan även dual. Dual används om det är två av någonting. Om du tycker att dual är krångligt kan du använda plural istället.

Dual maskulinum

Maskulinum dual slutar på aani i nominativ. Medan waalid är en pappa så är waalidaani två pappor.

Maskulinum dual har som sagt ändelsen aani i nominativ. I ackusativ och genitiv är ändelsen ayni.

Dual femininum

Dual femininum slutar på ataani i nominativ. Medan waalida är en mamma så är waalidataani två mammor.

Femininum dual har som sagt ändelsen ataani i nominativ. I ackusativ och genitiv är ändelsen atayni.

Sammanfattning – kasus

Kasus används för att visa vilken funktion ett ord har i en mening. Arabiskan har tre kasus: Nominativ, ackusativ och genitiv.

Nominativ är default kasus och subjektsform. Nominativ kännetecknas av vokalen u i singular och bruten plural, uuna och aatun i regelbunden plural och aani och ataani i dual.

Ackusativ är objektsform. Ackusativ kännetecknas av vokalen a i singular och bruten plural, iina och aatin i regelbunden plural och ayni och atayni i dual.

Genitiv är ägandeform. Genitiv används även efter preposition. Genitiv kännetecknas av vokalen i i singular och bruten plural, iina och aatin i regelbunden plural och ayni och atayni i dual.